Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Ovissheten i det mänskliga vetandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
VIII.
Vår inbillning förstorar till den grad det
närvarandes betydelse genom sitt ständiga rufvande
däröfver samt förminskar åter till den grad evighetens
betydelse genom att sällan eller aldrig rikta sig mot
den, att evigheten blir för oss ett intet, och ett intet
en evighet. Och denna vana har så djupa rötter inom
oss, att vårt förnuft ingenting förmår emot densamma.
IX.
Cromwell stod färdig att ödelägga hela
kristenheten. Den kungliga familjen var störtad, och hans
egen upphöjd och mäktiggjord för evärdliga tider. Då
kom ett litet gruskorn och satte sig i hans urinrör.
Rom började till och med darra för honom; men det
lilla gruskornet kom — han dog, hans familj miste sin
höghet, det blef lugnt igen, och konungen besteg åter
sin tron.
X.
Viljan är trons viktigaste häfstång. Icke så, att
hon själf bildar tron, utan så, att en sak förefaller
oss sann eller icke alltefter den sida, från hvilken
den ses. Viljan, som finner mer behag i den ena än
i den andra sidan, hindrar tanken från att märka de
företräden, som kunna finnas hos den sidan hon icke
tycker om att se; och tanken, som lyder viljans
vinkar, fäster sig blott vid den sida af saken, som är
viljan angenäm, och fäller sin dom endast efter hvad
denna ser.
XI.
Inbillningen förstorar små föremål, så att de
kunna uppfylla hela vår själ, och i sitt djärfva öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
