Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Människans elände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
det cller snarare utan att man märker sig själf, och
att, genom att bortslösa denna del af lifstiden, slippa
ifrån den bitterhet och den inre känsla af grämelse,
som skulle bli en nödvändig följd af den
uppmärksamhet man därunder ägnade åt sig själf.
Själen finner inom sig ingenting, som
tillfredsställer henne. Allt hvad hon där ser väcker endast
smärta och bedröfvelse. Och det är detta, som drifver
henne utåt, som drifver henne att i sysslandet med
världen utom sig söka glömma sig själf och komma
undan tanken på sitt verkliga tillstånd. I en sådan
glömska ligger hennes enda trefnad och glådje, och
för att göra henne olycklig behöfs icke mer än att
tvinga henne att vara allena med sig själf och själf
utgöra föremålet för sina tankar.
I.
Man belastar människorna alltifrån deras
barndom med omsorgen om deras anseende, deras
ägoadelar, ja, till och med om deras vänners anseende och
ägodelar. Man betungar dem med affärer, med
inlärandet af språk och vetenskaper, och man bibringar
dem den öfvertygelsen, att de ej kunna vara lyckliga
utan att deras hälsa, deras anseende, deras och deras.
vänners förmögenhet är i godt stånd, samt att de
måste blifva olyckliga, om en enda af dessa saker
fattas dem. På det sättet gifver man dem uppgifter
och sysselsättningar, som hålla dem i ständig oro.
Men är detta icke ett bra besynnerligt sätt att
lyckliggöra människor? Skulle man ens kunna uttänka något
lämpligare att göra dem olyckliga? — Nå, hur skall
man då göra? — Jo, frigöra dem från alla dessa
bekymmer. Ty om de icke hade dessa, skulle de rikta
sin uppmärksamhet på sig själfva, besinna hvad de
äro, hvarifrån de komma och hvarthän de gå. Men i
stället anser man sig icke nog mycket kunna
upptaga deras tid och afhålla dem ifrån allvarligare
betraktelser. Och om de likväl, oaktadt alla sådana yttre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
