Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Människans elände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Om han icke har hvad man kallar förströelse, så blir
han således olycklig, till och med olyckligare än den
ringaste bland sina undersåtar, som spelar och
roar sig.
Är icke furstevärdigheten i sig själf hög nog för
att innehafvaren däraf borde vara lycklig genom blotta
åsynen af hvad han är? Skall han nu också liksom
vanliga dödliga genom förströelser dragas bort ifrån
tanken härpå? Visserligen kan jag fatta, hur en
underordnad person kan känna sig lycklig genom att befrias
från att tänka på sina hvardagliga bekymmer och
uteslutande få vända sina tankar på hur han t. ex.
skall kunna dansa riktigt väl. Men kan det väl vara
på samma sätt med en furste, och kan väl en sådan
bli lyckligare genom att öfverlämna sig åt dylika
tomma förlustelser, än genom att tänka på betydelsen
af sin höga ställning? Skulle man ens kunna gifva
hans tankar ett behagligare och intressantare föremål?
Skulle man icke snarare störa hans glädje genom att
sysselsätta honom med uppgiften att rätta sina steg
efter musikens takt eller t. ex. att mönstergillt kasta
ett klot, i stället för att låta honom ostörd försjunka
i betraktelser öfver den glans och det majestät, som
omgifva honom? — Ja, gör bara ett försök! Låt en
furste vara alldeles ensam, utan någon yttre
sinnesnjutning, utan något sällskap samt i fullkomligt ostördt
tillfälle att tänka blott på sig själf, och man skall få
se, att en sådan furste utan förströelse blir en högst
olycklig människa. Också är det fördenskull man
sorgfälligt söker akta honom för att komma i ett
sådant läge, och aldrig är det kring furstliga
personer brist på människor, som draga försorg om, att
nöjen omväxla med deras arbete och som noga gifva
akt på deras lediga stunder för att skaffa dem nöjen
och förströelser, på det att ingen känsla af tomhet
någonsin måtte förnimmas. Det vill med andra ord
säga, att en furste ständigt är omgifven af personer,
som göra sig allt möjligt omak med att se till, att
han aldrig befinner sig ensam och fär tillfälle att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
