Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Människans elände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
tänka på sig själf, ty dessa veta ganska väl, att han
med all sin furstlighet måste känna sig olycklig, om
hans tankar få en dylik riktning.
Hvad som i synnerhet föranleder personer med
den högsta samhällsställning att kvarstanna på sina
oftast så ömtåliga och besvärliga poster torde också
vara just det, att de ständigt hindras från att tänka
på sig själfva.
Låtom oss se saken på närmare håll! Hvad
innebär det t. ex. att vara generaldirektör, president,
kansler o. d. annat än att innehafva en post, på
hvilken man från tidigt på morgonen har omkring sig
en mängd personer, som komma strömmande från
alla håll, så att man icke har en timme på dagen
till tänkande på sig själf? Och när en sådan
dignitär faller i onåd och blir skickad till sin landtegendom,
där han kanske dock icke saknar vare sig rikedom
eller en för sin uppassning tillräcklig skara betjäning,
känner han sig merendels likväl mycket olycklig.
Hvarför? Jo, emedan ingen då mera hindrar honom
från att tänka på sig själf.
Månne icke häri är att söka orsaken till att spel,
fruntimmersäfventyr, diplomatiska intriger och
vidlyftigheter äro så vanliga?
Icke så att man menar, att lyckan verkligen skulle
ligga i dylikt eller att man inbillar sig, att sällheten
skulle finnas gömd i t. ex. det mynt man kan vinna
på spelet, eller i haren, som man jagar. Man skulle
till och med icke ens tycka om, att så vore
förhållandet. Nej, hvad man eftersträfvar är icke ett
tillstånd af lugn och ro, hvarunder man obehindradt
kan tänka på sin olyckliga belägenhet; icke heller
är det farorna eller mödorna i och för sig, utan det
är det förströende bullret och jäktandet i dem,
hvilket afhåller en ifrån att anställa betraktelser öfver
sig själf och sitt lif.
Detta är orsaken, hvarför människor tycka så
mycket om buller och väsen. Därför är fängelset ett
så afskräckande straff, därför utgör ensamhetens be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
