- Project Runeberg -  Tankar i religiösa frågor /
218

(1911) [MARC] Author: Blaise Pascal Translator: Victor Modin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Underliga motsägelser i människonaturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

218

komma någonting stort, äfven andra ovillkorligen böra
kunna åstadkomma detsamma.

Denna slitning inom oss mellan förnuftet och
lidelserna är orsaken till att de, som önskat undgå den,
delat sig i tvenne partier, af hvilka det enas anhängare
velat frigöra sig från lidelserna och blifva gudar, det
andras tvärtom velat afstå från förnuftet och blifva
djur. Uppnå sitt mål hafva dock hvarken de ena eller
de andra förmått. Alltjämt står hos oss förnuftet kvar
såsom åklagare mot lidelsernas uselhet och
orättfärdighet samt omöjliggör friden för dem, som öfverlämna
sig åt deras herravälde. Likaså fortlefva å andra sidan
lidelserna alltjämt äfven hos sådana, som med
yttersta ansträngning af sin vilja söka frigöra sig ifrån
dem.

Häraf inses, hur litet människan blott af sig själf
och endast med egna krafter förmår uträtta i afseende
på det sanna goda. Dogmatismen förmår lika litet föra
oss till någon lefvande visshet, som pyrrhonismen
förmår utplåna vår aning om sanningen. Vi längta efter
sanningen, och finna endast ovisshet. Vi söka lyckan,
och finna endast sorg och död. Vi kunna ej afhålla
oss från att söka sanningen och lyckan, men finna
aldrig vare sig den ena eller den andra. Denna
längtan, som aldrig dör inom oss, är oss gifven lika
mycket till straff som till påminnelse om den höjd,
hvarifrån vi fallit.

LI.

Om människan icke är skapad med Gud till sitt
mål, hvarför finnes då för henne ingen lycka utom
honom? Om hon åter är skapad endast för hans skull,
hvarför är hon då så fientlig mot honom?

III.

Människan känner icke sin rätta plats i
skapelsens kedja. Det är tydligt, att hon gått vilse och fallit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 11 15:36:00 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tankarrel/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free