Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Vår rättvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
om den blinda slumpen, som stiftat lagar bland
människorna, kunde framvisa åtminstone en enda lag,
som vore allmängiltig. Men löjligheten går ända
därhän, och människonycken är så uppfinnigsrik i
afseende på omväxlingar, att det ej finns en enda
sådan lag.
Stöld, blodskam, föräldra- och barnamord — allt
har någon gång ansetts som dygd. Kan man tänka
sig något galnare, än att en människa har rättighet
att döda mig därför att hon bor på andra sidan om
ett vatten och därför att hennes furste är missnöjd
med min — fastän jag icke har någonting alls otaldt
med denna människa?
Det finns utan tvifvel naturliga lagar; men det
förvridna, fördärfvade förnuftet har förstört allt.
Nihilampliusnostrumest. Quodnostrum
dicimus, artis est. Ex se natus-consultis
et plebiscitis crimina exercentur; ut
olim vitiis, sic nunc legibus laboramus.
Af denna oreda kommer det sig, att den enc
påstår, att rättvisans beskaffenhet beror på
lagstiftarens godtycke; den andre, att hon rättar sig efter
furstens bekvämlighet; en tredje, att hon bestämmes
af seder och bruk, hvilket är det viktigaste.
Ingenting i världen är nämligen för beständigt rätt eller
orätt. Allt växlar med tiden. Bruket är rättvisa,
blott emedan det blifvit antaget. Däri ligger den
hemliga orsaken till dess makt. Den, som vill
undersöka dess ursprung, finner, att det sväfvar i luften.
Ingenting är felaktigare än dessa lagar, som försvara
felen. Den, som lyder dem för deras rättvisas skull,
lyder den rättvisa han ser i sin egen inbillning, men
icke i lagens anda. Lagen är endast ett begrepp, och
ingenting vidare. Den, som skulle vilja undersöka
grunden, på hvilken lagen hvilar, skulle finna denna
grund så svag och obetydlig, att han, såvida han icke
är van vid inkonsekvenserna i människornas fantasi,
måste förvånas öfver, att ett århundrade kunnat
omgifva densamma med så mycken glans och ärevördig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
