Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Vår rättvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
tycker, att det är de på stranden kvarstående, som
aflägsna sig. Samma talan föres öfverallt. Man måste
äga en fast utgångspunkt för att fälla ett omdöme.
Stranden utgör denna punkt för dem, som befinna sig
på fartyget. Men hvar är den fasta punkten i
moralen?
VI.
En absolut rättvisa? — Det finns ingen sådan i
världen. Funnes det en sådan, skulle man vid
lagstiftningen icke behöfva taga hänsyn till hvarje lands
seder och bruk.
VII.
Jag lefde länge i den tron, att för oss en
ovillkorlig rättvisa dock måste finnas. Däri bedrog jag
mig ej heller. Det finnes verkligen en, nämligen
rättvisan sådan hon af Gud blifvit för oss
uppenbarad. Men jag uppfattade henne icke så — och däri
låg mitt misstag. Ty jag trodde, att vår mänskliga
rättvisa vore till sitt väsen riktig, och att jag ägde
förmåga att själf inse och bedöma hvad som vore det
verkligt rätta.
Men jag stod så ofta villrådig vid fällandet af ett
omdöme, att jag slutligen började fatta misstro, först
till mig själf och sedan äfven till andra. Jag märkte,
att alla länder och alla människor voro underkastade
växlingar. Och sedan jag många gånger förändrat
min åsikt i afseende på den verkliga rättvisan insåg
jag, att vår natur är underkastad en oupphörlig
växling. Sedermera har jag ej heller frångått denna min
uppfattning. Och äfven om jag det hade gjort, skulle
jag däri blott se en bekräftelse på denna min åsikt.
VIII.
Det är farligt att säga till ett folk, att dess lagar
icke äro rättvisa. I stället bör man säga, att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
