Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Vår rättvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
rätt. Och när man därför icke förmått ordna det så,
att det rätta blifvit starkt, har man låtit det starka
blifva rätt.
XV.
Den enda allmängiltiga norm är för alldagliga
förhållanden landets lagar, för utomordentliga åter
majoritetens beslut. Hvaraf kommer sig detta? Af den
makt, som ligger i majoriteten.
Detta är orsaken, hvarför furstar, som hafva sin
makt från annat håll, icke alltid rätta sig efter
åsikten hos flertalet af sina rådgifvare.
En lika fördelning af alla ägodelar vore
tvifvelsutan rättvis; men alldenstund man icke förmått
tvinga människorna att lyda rättvisan, har man tvungit
dem att lyda makten; och då man icke kunnat gifva
makt åt rättvisan har man gifvit rätten åt makten,
på det att rättvisa och makt måtte hålla samman samt
frid och lugn råda, hvilket för ett folk är så
ojämförligt viktigt.
XVI.
På sin höjd kunna människorna härvid säga: »Ni
går icke ärligt till väga. Vi borde icke o. s. v.» —
Hvad det är ljuft att se den stolta anspråksfullheten
förödmjukad och bönfallande! Ty så talar icke den,
hvars rätt man vill bestrida och som med svärd i
hand går att försvara densamma. Han nöjer sig
ingalunda med att säga, att man gör honom orätt — han
bestraffar hvad han anser vara ett intrång på sina
rättigheter.
XVII.
När det är fråga om att afgöra, huruvida man
skall börja krig och slå ihjäl en mängd människor,
så är det vanligen blott en enda, som härvid egentligen
är den bestämmande. Och dessutom kan ju denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
