- Project Runeberg -  Tankar om uppfostran /
v

(1926) [MARC] Author: John Locke Translator: Josef Reinius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord av prof. Ax. Herrlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Det verk, som härmed av sin översättare överlämnas
åt den svenska allmänheten, tillhör sedan mer
än tvenne århundraden uppfostringshistoriens
klassiska verk. Ej blott i sitt hemland utan ock på
kontinenten blev det tidigt uppmärksammat. Redan på
1700-talet upplevde det både tyska och franska
översättningar, liksom det ock redan 1709 för första
gången utkom i en översättning till svenska (av Matth.
Riben).

Sin närmaste själsfrände inom uppfostringslitteraturen
av äldre datum äger Locke i Michel de Montaigne,
vars Essais han lärde känna under sin vistelse i
Holland under åren 1682—1688 och som han ock direkt
omnämner i detta arbete (s. 96). Talrika äro ock de
uttalanden hos Locke, för vilka man kunnat påvisa
direkta anknytningspunkter hos hans franske föregångare.
Men därutöver finna vi även vissa rent principiella
överensstämmelser mellan deras åskådningssätt.
Båda hävda de sålunda helt och fullt den för
renässanspedagogiken centrala princip, som Montaigne
formulerat i orden: »Det är icke blott en själ, det är icke
blott en kropp, som man uppfostrar, utan en människa».
Och i ett tidevarv, som trots renässansens stora
genombrott dock allt fort i sitt undervisningsväsen tyngdes
av medeltida verbalism och formalism, representera de
ett bildningsideal, för vilket kunskapsförvärvet icke
blir självändamål utan medel för den unges fostran
till klokhet i ordets sanna mening, till förmågan att,
som Locke säger, med skicklighet och förutseende
sköta sitt arbete i denna världen, att skilja mellan sant
och falskt, rätt och orätt och handla därefter. Yttermera
tillfogar han: »Att vänja ett barn att ha riktiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:56:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tankarupp/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free