Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Om belöningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bliva belönad, —- så är det dock det, som kommer
närmast därefter. Och då det utgör det vittnesbörd och
bifall, som andra människors förnuft liksom efter
gemensam överenskommelse skänker dygdiga och
riktiga handlingar, är det just en lämplig ledning och
uppmuntran för barnen, tills de bliva i stånd att döma
själva och med sitt eget förnuft finna, vad som är rätt.
62.[1] Denna synpunkt kan ge föräldrar en ledning,
hur de skola bära sig åt, när de klandra eller
berömma sina barn. De tillrättavisningar och bannor, som
barnens fel stundom göra nästan oundvikliga, böra
icke blott givas i sansade, allvarliga och lidelsefria
ordalag utan också i enrum och utan vittnen. Men de
lovord barn förtjäna böra de få i andras närvaro.
Detta gör belöningen dubbelt så stort, genom att
berömmet blir bekant, men föräldrarnas ovillighet att draga
fram deras fel för andra gör, att barnen själva sätta
större värde på sitt goda namn, och lär dem vara dess
mer måna om att bevara andras goda tanke om dem,
så länge de tro sig äga den. Men när de prisgivas
åt blygsel genom att deras felsteg bekantgöras, och
de så giva detta goda anseende förlorat, är den
hållhaken på dem borttagen, och de bli desto mindre
måna om att bevara andras goda tanke om dem, ju mera
de misstänka, att detta goda anseende redan fått en
fläck.
63. Men om man väljer det rätta sättet med barn,
får man icke så mycket behov av att använda de
vanliga belöningarna och straffen, som vi föreställa oss
och som är allmänt vedertaget bruk. Ty alla deras
oskyldiga tokerier, lekar och barnsliga handlingar bör
man lämna fullkomligt fria och ohindrade, för så vitt
de äro förenliga med skyldig vördnad för dem, som
äro närvarande, och man bör härvid visa största
överseende. Om man, som sig bör, endast läte tiden,
exemplets makt och ökad mognad råda bot på dessa fel,
som snarare ligga i barnens ålder än i dem själva, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
