Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Belöningar och straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skada; om det ej när fram till sinnet och ej gör viljan
mjuk, så förhärdar det den felande. Och all den
smärta han lidit för den, gör honom blott än kärare i sin
älskade styvsinthet, som denna gång förskaffat honom
seger, den gör honom rustad för striden och låter
honom hoppas på seger också för framtiden. Sålunda
betvivlar jag ej, att genom olämpligt given
bestraffning många rent av lärts att bliva trilska och
motspänstiga, vilka annars skulle ha varit mycket böjliga och
medgörliga. Ty om man straffar ett barn så, som om
det endast gällde att hämnas det förgångna felet, som
väckt ens vrede, hurudan verkan kan väl detta hava
på dess sinne, vilket ju är just det, som skall
förbättras? Om intet hårt lynne, ingen egenvilja var
förbunden med dess förseelse, så var däruti ingenting,
som krävde ett så strängt straff som kroppsaga. En
vänlig eller allvarlig förmaning är nog för att råda
bot på förseelser av svaghet, glömska eller oaktsamhet
och är just så mycket, som för dem är av nöden. Men
om det föreligger en vrånghet i viljan, om det är
uppsåtlig, beslutsam olydnad, så bör straffet icke utmätas
efter storleken eller litenheten av den sak, vari denna
framträder, utan efter det motstånd den medför och
innebär mot den aktning och undergivenhet, som
barnet är skyldigt faderns befallningar. Ty dessa måste
alltid strängt utkrävas, och kroppsaga bör därför med
mellanrum tilldelas, tills den når fram till sinnet och
man märker tecken till uppriktig sorg, blygsel och
föresats att lyda.
Jag medger, att detta kräver någonting mera än att
giva barnen en arbetsuppgift och slå dem utan vidare,
om den ej utföres eller ej utföres efter värt tycke. Ja,
detta kräver sorgfällighet, uppmärksamhet, iakttagelse
och noggrant studium av barnens lynnen samt ett
omsorgsfullt vägande av deras fel, innan vi tillgripa detta
slags bestraffning. Men är ej det bättre än att alltid
hava riset i handen såsom det enda verktyget för
fostran? Och att genom flitigt bruk vid alla tillfällen
felaktigt använda detta nyttiga yttersta medel och göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
