Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Belöningar och straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det overksamt, där det verkligen behöves? Ty vad
annat kan man vänta, när det brukas utan åtskillnad
vid varje liten förseelse? När ett fel i satsbyggnad
eller en orätt insatt versfot skall hos en välartad och
flitig pojke straffas med det stränga riset lika visst
som ett uppsåtligt brott av en egensinnig och vrång
syndare, hur kan man vänta, att ett sädant
bestraffningssätt skall ha god inverkan på sinnet och giva
detta rätt riktning? Ty barnets sinne är det enda, som
man bör ta hänsyn till, och när det rättats, för detta
med sig allt det övriga man kan önska.
79. Där icke en orätt riktning av viljan behöver
rättelse, kan icke kroppsaga behövas. Därest hjärta
och sinne ha den rätta riktningen och ej
tillbakavisa faderns eller lärarens fostran och myndighet, äro
alla andra fel blott misstag och kunna ofta lämnas
obeaktade. Eller när man lägger märke till dem,
behöves intet annat än de milda botemedlen råd, ledning
och tillrättavisning, till dess den upprepade och
uppsåtliga försummelsen att följa dessa visar, att felet
ligger i sinnesarten och att en uppenbar vrånghet i
viljan är roten till barnets olydnad. Men så ofta
egensinne, som är öppet trots, visar sig, kan man icke
blunda för eller vårdslösa detta, utan måste vid första
tillfälle kuva och bemästra det. Dock få vi noga se
till, att vi ej misstaga oss, och vi måste vara säkra
på att det är trilska och ingenting annat.
80. Men eftersom anledningar till bestraffning,
särskilt kroppsaga, böra så mycket som möjligt undvikas,
tror jag, att det icke ofta borde komma därhän. Om
den respekt jag tålat om väl en gång vunnits, är en
blick tillräcklig i de flesta fall. Och förvisso kan man
icke vänta samma uppträdande, allvar eller flit av små
barn som av dem, som kommit till mognare ålder.
Man måste, som jag sagt, tillåta dem de dåraktiga och
barnsliga handlingar, som överensstämma med deras
ålder, utan att fästa sig vid dem. Oaktsamhet,
vårdslöshet och uppsluppen glädje äro kännetecknen på
denna ålder, och jag tror ej, att den stränghet jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
