Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XIII. Om barns gråt och skrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRETTONDE KAPITLET.
OM BARNS GRÅT OCH SKRIK.
111. Högljudd gråt[1] är ett fel, som man icke borde
tåla bos barn, ej endast för det obehagliga och
opassande oljud, varmed det fyller huset, utan också av
mera betydande skäl, med hänsyn till barnens eget
bästa, vilket vi ju böra främst ta sikte på vid
uppfostran.
Barns gråt är av två slag: antingen egensinnig och
befallande eller klagande och gnällig.
1. Deras gråt är mycket ofta en strävan efter
herravälde eller en öppen förklaring av deras oförsynthet
eller trilska. När de ej ha makt att genomdriva sina
önskningar, vilja de genom sitt skrik och sina
snyftningar upprätthålla sitt anspråk och sin rätt därtill.
Detta är ett öppet bibehållande av deras fordran och
ett slags gensaga mot de människors förtryck och
orättvisa, som neka dem, vad de ha lust till.
112. 2. Stundom är deras gråt framkallad av smärta
eller verklig sorg, under vilkens tryck de jämra sig.
Dessa två slag av gråt kunna vid omsorgsfull
iakttagelse lätt särskiljas efter miner, blickar och
handlingar, men särskilt efter tonen. Men ingendera får
tålas, än mindre uppmuntras.
1. Den egensinniga eller ilskna gråten bör på inga
villkor tillåtas, ty detta är blott ett annat sätt att
[1] Locke använder här crying, som egentligen betyder
»skrikande», men sedan i dagligt tal även »gråtande», särskilt om
hörbar gråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:08:45 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tankarupp/0147.html
