Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Om barns gråt och skrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smickra barnens önskningar och uppmuntra de
passioner, som det är vår viktigaste uppgift att kuva. Om
den, såsom ofta sker, får förekomma vid mottagandet
av någon bestraffning, tillintetgör den fullkomligt alla
goda verkningar av denna. Ty all aga, efter vilken de
så befinna sig i öppet motstånd, tjänar endast till att
göra dem värre. De tvångsmedel och bestraffningar,
som tillämpas mot barnen, äro allesamman orätt
använda och förspillda, för så vitt de icke besegra deras
vilja, lära dem kuva sina passioner, göra deras sinne
mjukt och böjligt för det, som föräldrarnas förnuft
råder dem till nu, och sålunda göra dem beredda att
lyda de råd deras eget förnuft sedermera skall giva
dem. Men om man tillåter dem gå sin väg gråtande,
när de i någonting icke fått sin vilja fram, stärkas
de i sina önskningar och ge näring åt sitt dåliga
lynne, på samma gång de också därigenom förklara sig
ha rätt och vara beslutna att vid första lägenhet
tillfredsställa sin böjelse. Detta är därför ännu ett skäl
mot att ofta använda kroppsaga. Ty så ofta man
måste tillgripa detta yttersta medel, är det icke nog
med att piska och slå barnet, utan man måste göra
detta, ända tills man ser, att man fått bukt med dess
sinne, tills det med undergivenhet och tålamod böjer
sig för bestraffningen; och detta märker man bäst på
dess gråt och därpå, att det upphör med den vid
tillsägelse. Utan detta är användningen av kroppsaga
mot barn blott ett lidelsefullt tyranni över dem. Det
är blott och bart grymhet, icke tuktan, att plåga
deras kropp utan att gagna deras själ. Liksom nu
detta ger oss ett skäl, varför barn sällan böra agas, så
förebygger det även behovet av aga. Om varje
tuktan gåves sålunda, lidelsefritt, sansat och ändå på
samma gång eftertryckligt, så att man icke tilldelade
slagen och smärtan med ursinne och allt på en gång utan
långsamt och därvid då och då talade förstånd med
barnet samt iakttoge, hur agan verkade, och hörde
upp, när den gjort barnet mjukt, ångerfullt och
eftergivande, — då skulle ett barn sällan behöva liknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
