Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Om rädsla och mod hos barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härda deras lynne och höja deras mod, om vi finna dem
alltför mycket lida av fruktan, böra vi nu vidare taga
i övervägande.
Sann själsstyrka anser jag bestå däruti, att en
människa lugnt behärskar sig själv och utan att låta sig
störas gör sin plikt, trots alla faror och annat ont,
som ansätter henne eller kommer i hennes vag. Detta
kunna så få människor nå upp till, att vi ej böra vänta
det av barn. Dock kan något göras, och en vis
ledning kan med omärkliga steg föra dem längre, än man
väntar.
Att man i denna viktiga punkt försummar att taga
vård om barnen, medan de äro små, är kanske
orsaken till att så få människor finnas, som äga denna
dygd i sin fulla omfattning, när de blivit män. Jag
skulle icke säga detta bland en av naturen så tapper
nation som vår, om jag ansåge, att det sanna modet
ingenting annat krävde än tapperhet i fält och
dödsförakt i fiendens åsyn. Jag medger, att detta icke är
den minst viktiga arten av mod och att man ej kan
förvägra den de lagrar och hedersbetygelser, som alltid
med rätta böra ägnas de tappre, som våga sitt liv för
fäderneslandet. Men ändå är icke detta allt. Faror
ansätta oss även på andra områden, ej blott på
slagfältet. Och om än döden är fasornas konung, så äro
dock även smärta, skam och fattigdom rysliga att
skåda och kunna bringa ur fattningen de flesta män,
som de synas redo att angripa, och vissa människor,
som förakta den ena av dessa fiender, hysa dock en
innerlig räddhåga för den andra. Den sanna
själsstyrkan är beredd på faror av alla slag och orubblig, vad
ont som än kan hota. Jag menar icke orubblig mot
all fruktan över huvud taget. Där fara visar sig, där
kan ej farhåga saknas, såvida ej människan är dum.
Där fara är, bör det finnas känsla för faran, så mycket
fruktan, att den kan hålla oss vakna och egga vår
uppmärksamhet, energi och kraft utan att störa den lugna
användningen av vårt förnuft eller hindra oss att
utföra, vad det bjuder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
