Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Om gudsfruktan som dygdens grundval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan att man behöver inlåta sig på vidare förklaringar
över detta ämne. Ty om man talar för tidigt med
honom om andliga väsen och är olämpligt ivrig att få
honom att förstå detta oändliga väsens obegripliga
natur, kan hans huvud antingen bli fyllt med falska
begrepp om Gud eller bli förvirrat av obegripliga. Må
man blott vid tillfälle säga honom, att Gud skapat och
styr allting, hör och ser allt och gör allt slags gott
mot dem, som älska och lyda Honom. Ni skall finna,
att när han fått höra talas om en sådan Gud, komma
lätt andra tankar om Honom att hastigt nog uppstiga
i gossens sinne. När ni märker, att dessa innehålla
några misstag, måste ni rätta dem. Jag tror det vore
bättre, om människor i allmänhet stannade vid en
sådan föreställning om Gud utan att för mycket grubbla
över ett väsen, som alla måste erkänna som obegripligt.
Ty genom sådant grubbel förfalla många, som ej ha
styrka eller tankeklarhet att skilja mellan vad de
kunna och vad de icke kunna veta, till vidskepelse eller
ateism, i det de göra Gud lik sig själva eller ock —
emedan de icke kunna fatta någonting annat —
alldeles förneka honom. Och[1] jag är böjd att tro, att det
vore mycket nyttigare för barnens religiösa
utveckling, vetande och dygd att regelbundet morgon och
afton hålla dem till andaktsövningar i form av någon
enkel och kort för deras ålder och fattningsgåva
lämplig bön till Gud såsom deras skapare, bevarare och
välgörare, än att förvirra deras tankar med lärda
undersökningar om hans outgrundliga natur och väsen.
Andar och spöken.
137. När ni sakta och gradvis, i den mån ni finner
gossen i stånd därtill, i hans sinne befäst en sådan
föreställning om Gud och lärt honom bedja till Honom
och prisa Honom som sitt väsens upphov och upphovet
till allt gott han själv gör eller kan åtnjuta, bör ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
