Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Om gudsfruktan som dygdens grundval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan undvika allt tal om andra andeväsen, tills han föres
till att själv fråga härom, genom att han råkar få höra
dem nämnas vid tillfällen, som jag sedermera skall tala
om, eller läser om dem i sin bibliska historia.
138. Men även då och alltid, så länge han är liten,
bör ni noga bevara hans ömtåliga sinne för alla intryck
och föreställningar om andar och spöken eller hemska
skräckbilder i mörkret. För en sådan fara kommer
han att bli utsatt genom tjänstefolkets oförstånd, vars
vanliga metod är att skrämma barn och hålla dem i
underdånighet genom att berätta för dem om »busen»
och »den fula gubben»[1] och andra sådana namn, som
medföra föreställning om någonting förskräckligt och
farligt, som de ha skäl att vara rädda för, när de äro
ensamma, särskilt i mörkret. Detta måste man
omsorgsfullt förhindra. Ty om tjänarna också genom
detta dåraktiga medel kunna avhålla barnen ifrån
smärre fel, är dock botemedlet mycket värre än själva
sjukdomen. I barnens fantasi inpräglas
föreställningar, som sedan följa dem med skräck och fasa. Om
sådana tankar på »busen» väl en gång kommit in i det
ömtåliga barnasinnet och där genom den förskräckelse,
som åtföljer dylika föreställningar, väckt ett starkt
intryck, så tränga de djupt ned och fastna så, att man
icke lätteligen, om ens någonsin, kan få bort dem igen.
Och så länge de finnas kvar, plåga de barnen ofta med
märkvärdiga syner, de göra dem. så till fega stackare,
när de äro ensamma, och göra dem rädda för sin
skugga och för mörker hela livet igenom. Jag har hört
vuxna män, vilka som små blivit så behandlade, klaga
över att, ehuru deras förnuft rättade de felaktiga
föreställningar de inhämtat och de voro övertygade om att
det icke fanns något skäl att frukta osynliga väsen i
mörkret mer än vid dagsljus, dessa föreställningar
ändå fortfarande av vilken anledning som helst gärna
ville uppstiga i deras därav behärskade inbillning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
