Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Om gudsfruktan som dygdens grundval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke kunde avlägsnas utan en viss ansträngning. För
att visa, hur varaktiga och skrämmande sådana bilder
äro, som tidigt inpräglas i själen, vill jag här berätta
en ganska märkvärdig men sann händelse. I en stad
i västra England fanns en man med rubbat förstånd,
som pojkarna brukade reta, när han råkade ut för dem.
När denne en dag på gatan såg en av de pojkar, som
brukade plåga honom, gick han in till en knivsmed i
närheten, grep där ett blottat svärd och sprang efter
pojken. Då gossen såg honom komma så beväpnad,
tog han till fötter och sprang för livet. Till all lycka
hade han nog krafter och tillräckligt snabba fötter att
nå fram till sitt föräldrahem, innan dåren kunde hinna
upp honom. Dörren var endast stängd med klinka,
och när pojken hade denna i handen, vände han på
huvudet för att se, hur nära hans förföljare var. Denne
var nu alldeles utanför portgången med svärdet i
högsta hugg, och gossen hann nätt och jämnt komma in
och slå igen dörren för att undvika att träffas. Men
om han också kom undan oskadd till kroppen, så tog
dock hans själ skada. Denna skräckfyllda
föreställning gjorde ett så djupt intryck på hans själ, att den
stod kvar i många år, om icke hela hans efterföljande
liv. Ty när han som man berättade om händelsen, sade
han, att han alltsedan den tiden aldrig vid något
tillfälle, så vitt han kunde minnas, kunde gå in genom
den dörren utan att se sig om, vilka göromål han än
hade i tankarna och hur föga han än tänkte på dåren,
innan han kom dit.
Om barn finge vara i fred, skulle de icke vara mera
rädda i mörkret än mitt i klara solskenet. De skulle
i tur och ordning hälsa det ena lika välkommet att
sova i som det andra att leka i. Man borde icke på
något sätt i sitt tal inför dem göra någon skillnad på
dag och natt, som om den ena tiden av dygnet vore
mer full av faror och förskräckligheter än den andra.
Men om dårskapen hos någon i deras omgivning skulle
tillfoga dem skada härutinnan och inbilla dem, att det
är någon skillnad mellan att vara i mörkret och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
