Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Om boklig undervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därmed till ingen nytta, om det nu icke är fråga om
absolut nödvändiga saker. Alltså gäller här som vid
allt, som ej är absolut nödvändigt, den regeln: Nil
invita Minerva.[1]
Kortskrift.[2]
Kortskrift, efter vad jag hört en konst, som är känd
blott i England,[3] kan måhända anses värd att lära sig,
både för att hastigt kunna teckna sig själv saker till
minnes och för att kunna dölja, vad man ej vill skall
ligga uppenbart för allas blickar. Ty den, som en
gång lärt sig något slags system, kan lätt förändra det
efter sitt eget privata behov eller tycke och med än
starkare förkortningar i överensstämmelse med den
uppgift han vill använda det för. Rich’s system, det
bäst uttänkta av alla jag sett, kan enligt min tro
betydligt förenklas och förkortas av en person, som kan
grammatik och tar noga hänsyn därtill. Men för
inlärandet av detta sammandragna sätt att skriva
behöver man icke brådska med att se sig om efter en
lärare. Det blir tids nog, när något lämpligt tillfälle
yppar sig, när som helst, sedan gossens stil stadgats
och han skriver vackert och ledigt. Ty gossar ha
endast föga nytta av kortskrift och böra icke alls öva sig
därmed, förrän de skriva fullkomligt bra och fullt
befäst sin vana vid att göra detta.
Franska.
162. Så snart gossen kan tala engelska, är det tid på
att han lär sig något nytt språk. Härpå tvivlar ingen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
