Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Om boklig undervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag tror, att envar, som läser detta, kan erinra sig,
vilken förvirring häftiga eller befallande ord av hans
föräldrar eller lärare framkallade i hans tankar, hur
de för tillfället alldeles gjorde honom yr i huvudet,
så att han nästan icke visste, vad han själv sade eller
vad man sade till honom. Han förlorade strax ur sikte
det han höll på med, hans själ fylldes av oreda och
förvirring och var i detta tillstånd ej längre mäktig
uppmärksamhet på någonting annat.
Visserligen böra föräldrar och uppfostrare grunda
och befästa sin myndighet genom att inge respekt hos
dem, som stå under deras fostran, och behärska dem
därigenom. Men när de fått inflytande över dem,
böra de använda det mycket måttfullt och ej göra sig
själva till sådana skräckgestalter, att lärjungarna
alltid skola darra i deras åsyn. En sådan stränghet kan
göra deras regemente lätt för dem själva, men det blir
då också till mycket liten nytta för lärjungarna. Det
är omöjligt, att barn kunna lära någonting, medan
deras tankar upptagas och förvirras av någon stark
sinnesrörelse, i synnerhet fruktan, vilken gör det
starkaste intrycket på deras ännu veka och svaga andar.
Håll deras sinne -i en obesvärad och lugn stämning, när
ni vill det skall taga emot edra lärdomar eller ökat
vetande. Det är lika omöjligt att skriva vackert och
regelbundet på en darrande själ som på ett skakande
papper.
En undervisares förnämsta förmåga består i att
vinna och hålla fast sin lärjunges uppmärksamhet. Så
länge han har denna, kan han vara säker om att göra
så snabba framsteg, som elevens förmåga tillåter
honom; men utan den är allt lärarens bråk och väsen
till föga eller ingen nytta. För att nå därhän bör han
(i möjligaste mån) söka få gossen att förstå nyttan av
vad han lär honom och låta honom se av det han lärt
sig, att han kan åstadkomma något, som han förut ej
kunde, något som skänker honom en viss makt och
verklig fördel framför andra, som äro okunniga
därom. Härmed skall läraren förbinda mildhet i all sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
