Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONVENTIONELL KVINNLIGHET.
43
bara personligheter. Och barnet är visserligen ett
upprepande, i viss grad, af alla tiders barnanatur, men tillika,
och i vida högre grad, en alldeles ny sammansättning af
själsegenskaper, med nya möjligheter till kval och fröjd,
till styrka och svaghet.
Denna nya människa skall på eget ansvar, under
eget äfventyr, lefva detta förfärande allvarliga lif. Hvad
hon skall kunna tillföra det af skapande krafter, af nya
begynnelser; hvad hon skall äga af spänstighet under
ödets tryck, af makt att lyckliggöra, att lyckliggöras —
allt detta beror, utom af själfva naturen, i väsentlig grad
på uppfostrans sätt att behandla denna individuella
barnanatur.
Redan Goethe klagade, att uppfostran sträfvade att
göra om personligheter till filistrar. Och detta är nu
många gånger värre, sedan uppfostran blifvit pedagogisk
utan att på samma gång bli psykologisk.
Endast den, som behandlar ett barns känslor, vilja
och rätt med alldeles samma hänsyn som en vuxen
människas, och som aldrig låter barnets personlighet känna
andra gränser än naturens egna eller de, på goda skäl
grundade, hänsynen för barnets eget eller andras väl,
endast den äger den första förutsättningen att verkligt
uppfostra. Uppfostran bör visserligen vara en personlighetens
frigörelse äfven ur den egna lidelsens öfvervälde. Men
den bör aldrig sträfva att utrota lidelsen själf, som är
personlighetens innersta kraft, och som icke kan finnas,
utan att det tillika finnes faran af ett motsvarande fel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
