Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 KVINNORNA.
Att besegra det möjliga felet i hvarje själsanlag, genom
att framälska det motsvarande goda i samma anlag,
detta ensamt är en individuell uppfostran. Detta är en
ytterst långsam uppfostran, vid hvilken det omedelbara
ingripandet betyder föga, hemmets andliga atmosfer, dess
vanor och ideal däremot nästan allt. Uppfostraren måste
framför allt kunna vänta, kunna beräkna alla verkningar
för framtiden, icke för nuet.
Uppfostraren tror sig ofta spara barnet framtida
lidanden genom att »motverka dess ensidigheter», som det
heter. Man besinnar ej att, genom bemödandet att tvinga
barnet i motsatt riktning mot den, dit dess personlighet
visar, lyckas man blott förringa naturen; ja, ofta blott
behålla svagheten i egenskapen, ej den motsvarande
styrkan.
Men oftast är det alls icke någon sådan grundsats,
endast det gamla, tanklöst uppehållna själfförsakelseidealet,
hvilket är afgörande. Man undertrycker barnets
upp-täckarlust och företagsamhet, man sårar dess ytterst
retliga skönhetssinne; man öfvar våld på dess allra
personligaste egendom, dess ömhetsbetygelser; man tillrättavisar
dess motvilja och dämpar dess hänförelse. Det är under
sådana angrepp på dess individuella väsen, dess känslor
och tycken, som de flesta barn, men i synnerhet flickor,
växa upp. Det är då icke underligt, att de vuxna sällan
se tillbaka på sin barndom som på en lycklig tid.
En stark lifskänsla, känslan af fullhet, helhet,
allsidig kraftutveckling, förmående — detta är lyckan. Barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
