Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
stödet för dess utveckling icke är band och bud utan dess
egen lifskraft. De tro att sedligheten skall gå under,
om ungdomen lär sig se kärleken mellan man och kvinna
som det centrala lifsförhållandet. Dessa farhågor och
hundra liknande hafva alla ett och samma ursprung.
Detta är den kristna lifsuppfattningen, hvilken rubbat
antikens stora, sunda, starka visshet om naturens
helighet. Maria var »jungfru-moéern», Jesus celibatär, Paulus
betraktade äktenskapet som det bättre af två onda ting.
Så lärde man sig först se det ogifta ståndet som det
högre och äktenskapet som det lägre. Den kristna
lifs-uppfattningens följd blef sedan att könsförhållandet i och
för sig ansågs oheligt; det mänskliga i och för sig
synd-fördärfvadt; själfviskheten i och för sig ond och det
jordiska lyckokrafvet som den största själfviskheten.
Därför står numera den kristna lifsåskådningen — sedan
den fyllt sin stora kulturuppgift, altruismens utveckling —
som hinder för den enhetliga åskådning, ur hvilken
slutligen mänsklighetens lycka skall växa.
Ingen, som tänker eller känner djupt, drömmer att
den lyckan är lätt vunnen. Den följdriktiga monismens
tro på människonaturen kommer endast att småningom
genomsyra tillvaron. Och till dess blir för flertalet lidandet
den första följden af friheten. Äfven för de få, åt hvilka
förhållandena redan nu medgifvit, lyckan, måste denna
vara ofullständig i samma mån, som de äga sympati för
allt lidande omkring sig. Men framför allt blir lyckan
sällsynt, emedan genialiteten för lycka ännu är så sällsynt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
