Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
KVINNORNA.
Ibsen gör oftare den manliga själen oorganisk, färdig
och afslutad, men den kvinnliga däremot oftare organisk,
växande, det är vardande.
Det är dessa senare själar, hvilka småningom finna
omgifningen för trång, som förr eller senare måste
revoltera, ifall de vilja utvecklas till en större och skönare
mänsklighet, en rikare personlighet.
Det fenomen i människolifvet, som Ibsen ifrigast
spejar efter, som han älskar, det ar just detta
genombrott, detta uppror, denna frihetskamp. Själfva det för
hvar gång vunna resultatet intresserar honom föga. Ty —
som han yttrar i det för uppfattningen af Ibsen ovärderliga
brefvet till Brandes — frihetsbegreppet vidgas under
tillägnelsen; det nyvunna högre moralbegreppet har icke
någon evighet för sig. Ja icke ens de klaraste förnuftsslut
äro absoluta sanningar, ty hvem går i borgen för att
icke 2 x 2 är 5 uppe på Jupiter?.....
Men ehuru Ibsen således icke kan anse kvinnans
slutsatser ofelbara, tror han dock att den till personlighet
sträfvande kvinnan inom sitt område — kärleken — har
den största möjligheten att finna de största, relativa
sanningarna, emedan den ideala längtan, drömmen om att där
möta det underbara, aldrig lämnar henne i ro. Den med
henne i allt annat jämnbördige mannen kan ännu känna
harmoni med sig själf i hvardagstrefnaden inom ett
äktenskap, där intet annat fattas än — det djupt personliga,
erotiska lifsinnehållet, hvilket antingen aldrig funnits eller
också sinat bort! Den personligt utvecklade kvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
