Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORPEDO UNDER ARKEN.
69
åter känner sig förnedrad i ett sådant äktenskap. Och
denna hennes känsla är framtidsdanande.
Ibsen har aldrig i något drama, där förhållandet
mellan en man och en kvinna kommit i förgrunden,
gjort detta förhållande på ett stort sätt lyckligt.
Orsaken är vanligen att mannen visar sig otillräcklig. Det
har varit kvinnan, hvilken velat helt, älskat helt, ja,
äfven syndat helt. Det är nästan blott kvinnan, hvilken
hos Ibsen bryter sig ur buren eller arken eller
dockskåpet. Och han tror att hon utanför stängslet skall finna
sin rätta väg, ledd af en säkrare känsla än mannen.
Hon behöfver mindre än han underordna sig
samhälls-moralen, ty hennes större förmåga af hel hängifvenhet
ger åt henne en ädlare instinkt och därmed rätten till
en större etisk valfrihet. Och därför är det kanske som
alla Ibsens härligaste kvinnor ge sig plötsligt, återtaga
sig plötsligt och omutligt följa sin egen väg, när de funnit
den eller städse återfinna den, ifall de lämnat den.
För Ibsen finns intet högre sedligt evangelium än
personlighetens själfhäfdelse, ingen högre sedlig lag än
personlighetens hängifvenhet åt sitt ideal. För honom,
som för Nietzsche, är öfvermänniskans afgörande prof
förmågan att stå ensam; att i hvarje särskildt fall kunna
träffa sitt eget val, att, handlande, kunna nyskrifva sin
egen lag, välja sin egen uppoffring, löpa sin egen fara,
vinna sin egen frihet, våga sin egen undergång, välja sin
egen salighet.
5. — Key.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
