Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
KVINNORNA.
Kvinnan behöfde för sin personliga frigörelse i ännu
högre grad än mannen Ibsens väckelse. Liksom mannen
är hon fortfarande hämmad genom en lifsåskådning, som
kräfver jagets dödande och en samhällsordning, som
undertrycker det. Men hon var dessutom hämmad af ett
föråldradt kvinnoideal, som männen danat efter sina
önskningar och efter hvilket kvinnorna bildat sig. Ur detta
ideal härflöt den konventionella uppfattningen: att den
kvinnliga offervilligheten var det för mannens och
kvinnans lycka obetingadt goda, men den kvinnliga
själfhäfdel-sen det obetingadt onda.
Mot detta kvinnoideal hade många röster höjt sig
före Ibsens. Men först när en stor diktare genom
lefvande gestalter uttrycker en ny tanke, verkar den i vida
kretsar med en uppenbarelses makt och myndighet. Och
när Ibsen diktade in sitt nya kvinnoideal i
tidsmedvetandet, då blef detta snart icke blott kvinnans eget utan äfven
mannens. I denna mening kan Ibsen kallas kvinnans
diktare, men däremot icke i en trängre, ty han har lika
litet afsett att verka för kvinnosaken «om för någon
annan sak.
Det nya idealets genombrott har kräft svåra strider.
Men småningom har dock ett släkte af män och kvinnor
uppstått, hvilka i sitt äktenskapliga samlif, som i sitt
personliga lif, på allvar söka förverkliga såväl den
manliga som den kvinnliga personlighetens frigörelse.
Kvinnorna hafva fått allt mera mod att i hemmen,
ej blott i samhället, taga sin plats bredvid männen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
