Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORPEDO UNDER ARKEN.
69
I Kjærlighedens Komedie utbrast han:
.... I den »stille Tanke»,
der ændser ingen af os Grind og Skranke,
der ræddes ingen for at brage Sporen; —
i Gerning holder vi os smukt til Jorden,
thi Livet er igrunden Hvermand kært
og der er ingen, som et Dødsspring vover.
Ja hvorfor slide Pidsken eller Sporen,
naar ingen gyldén Indsats staar som Skænk
til den, der river sig fra Bord og Bænk
og jager fremad, baaren højt i Sadlen?
Slig Færd for Færdens Skyld tilhører Adlen . . .
I sin mognare ålders diktning har han hos kvinnan
oftare än hos mannen spårat detta den förnäma rasens
kännetecken, den stora vågsamheten, adelsfarden utan alla
nyttighetshänsyn. Och när Ibsens män förbise eller kränka
eller offra dessa adliga kvinnor, som ödet ställt vid deras
sida — då blickar diktaren med outsäglig ömkan ned
pä den manliga blindheten eller råheten, svagheten eller
grubbelsjukan.
I Ibsens flesta stycken är det en kvinna, hvilken
uttalar dramats röda replik — den replik, som färgats icke
blott af de tunga, heta dropparna ur denna ena kvinnas
hjärta, utan af dropparna från millioner hjärtan, hvilka
genomlidit samma ve.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
