Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
LIFSBEHOF.
en från blygsel fri panna be att få låna ett tryckt drama
af — författaren själf!
Denna egendomligt svenska asketism sänker våra
författares andliga och materiella »standard of life» och
minskar sålunda deras möjlighet till en frisk, spontan
produktion. Detta blir vår omedelbara kulturförlust. Men
därjämte beröfvar sig den läsande allmänheten själf den
finare odling, som vinnes genom att i första hand bilda
sig ett eget omdöme, att i lugn tillägna sig ett arbete
och att — om man lockas därtill — å nya kunna
fördjupa sig i detsamma.
Lyxen af en sådan finare odling unnar sig vanligen
endast de, som icke hafva råd till någon annan. När
dessa dock i många fall nödgas låna för att följa med
tidens andliga lif, känna de sitt öfvergående förhållande
till boken — ifall de finna den något värd — som ett
stort afdrag i sin njutning af densamma.
Hänsynslösheten i behandlingen af boklån visar äfven,
huru lågt boken hos oss står i kulturvärde. Personer,
som ej kunde stjäla ett öre, förstöra sorglöst en bok, och
de hvilka, opåminta, återlämna lånade böcker, äro mycket
färre än de, hvilka skrifva nya!
Om man från sättet att läsa, köpa och vårda böcker
öfvergår till sättet att bedöma dem, så finna vi bland
uttrycken för nutidens så väl själfkänsla som altruism
sällan en sådan aktning för ens egen eller författarens
personlighet att man dröjer med sitt omdöme om en bok
— tills man läst den. Och af de fä, som verkligen läsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
