Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
IJFSBKHOF.
mycket mer ingripande orsak finnes, den hos djupare
naturer alltjämt växande otillfredsställelsen med kulturens
nuvarande former och lifsyttringar, ett hos dem allt högre
stegradt kraf på religion och statslif, på litteratur och
poesi, kritik och filosofi, teater och konst, om hvilkas
berättigande, i deras nuvarande former, man stundom hör
starka tvifvel uttalas. För fina öron varsla dock icke
dessa tvifvel om konstens eller litteraturens undergång
men dess mera om nutidskulturens. Ty fåtalets skepsis
är ett uttryck för att vår kulturs yttringar icke längre
fylla de högst ståendes mått, icke längre syfta mot deras
mål. Människonaturen är under omdaning, och den
individuellt medvetna nutidsmänniskan vill inom konsten möta
nya uttryck för sina nya kval och sina nya fröjder, för
sin finare känslighet och sin rikare mångfald. Samhället
är under omdaning, och den socialt medvetna
nutidsmänniskan vill finna starka bejakelser på sina starka kraf.
En ny kulturidealism — det är detta, som de ensammas
kritik förebådar.
Så väl genom detta högt stående fåtal som genom
det lågt stående flertalet är det, nutidens kultur försättes
i den upplösning, under hvilken dess former förlora i
fasthet och skönhet, och i den oro, hvilken yttrar sig i
ett rastlöst sökande och försökande i alla riktningar, på
alla områden.
Skulle vi tänka oss upplösningen fortsatt, utan
motsvarande nydaning — ja, då vore helt visst vid nästa
sekelslut pöbelns »kulturideal» det rådande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
