Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
där tiga ensamma eller samman med en vän — detta
vänskapens finaste prof! De söka tvärtom ett sällskap,
med hvilket de kunna afhandla dagens frågor och komma
sålunda tillbaka, ej från en tystnad utan från ett larm.
De hafva icke lugnat sin själ till en spegel för naturens
intryck; den har tvärtom förblifvit i den vågrörelse, som
ej upptager några samlade eller klara bilder. Men den,
som verkligen söker ensamheten ute i naturen, måste
uppfostra sig själf att vara helt närvarande i densamma;
att tvinga bort från själen alla de oväsentliga intryck,
som störa de väsentliga — en färdighet om hvilken
lef-nadskonstnären Montaigne ger oss många visa råd. »Vi
tillföra vår själ för mycket stoff,» säger han — redan
för trehundra år sedan! »Vi måste lära själen att endast
ögna på vissa ting, att fästa sig vid andra, men att i
sig upptaga blott dem, hvilka djupast angå den själf, de
hvilka äga samma grundämne som vår själ. Ty denna
bör egentligen endast lefva af sitt eget... Och vi äro
alla rikare än vi tro, ehuru vi uppfostras till lån, till att
bruka andras rikedom i stället för vår egen» ... Att vi
så sällan upptäcka våra verkliga tillgångar, det beror
just därpå, att vi så sällan gifva oss helt åt hvad vi
företaga: »När jag dansar,» säger Montaigne, »dansar
jag; när jag sofver, sofver jag; när jag promenerar ensam
i en vacker trädgård och ertappar mina tankar på annat
håll, återför jag dem till trädgården, till ensamhetens
behag och till mig själf.»
Denna medvetna sträfvan — att åt hvarje situation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
