Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
gifva sin personlighet i fullt mått och att sålunda ur
hvarje situation pressa dess hela must — är i hög grad
betydelsefull för all tillväxt, såväl i förmågan att tänka
eller arbeta, som i förmågan att njuta eller hvila. Men
det är kännetecknande för vår tid att kräfva en allt högre
grad af nervspänning för att kunna helt ge sig hän i
nuet. Därför har sporten blifvit den anledning, hvilken
lockar människorna ut i naturen, men ej för att där hvila.
Täflan har tvärtom gjort äfven friluftslifvet till en feber,
till en ny form för jäkt och splittring. Sporten kan
helt visst vara ett medel att fullare och friare njuta
naturen, att snabbare och närmare nalkas henne. Årorna,
med hvilka man glider fram mellan vackra stränder;
skidorna, med hvilka man tränger djupt in i skogarnas
hvita vinterstillhet; velocipeden, som snabbt förflyttar sin
ägare till nya bygder eller landtlig enslighet — dessa
och andra än ädlare former af idrott, såsom seglingen,
ridten och simmandet, medföra verkligen för många ett
innerligare samlif med naturen.
Men roddaren eller ryttaren, skidlöparen eller cyklisten,
som jagar förbi alla naturintryck under sitt tränings- och
täflingsraseri, han kommer genom sitt friluftslif ofta bort
såväl ifrån naturen som sig själf. Det blir endast kroppen,
icke själen som detta slags sport utvecklar. Man håller
på att glömma att det finnes enklare sätt att njuta naturen,
njuta den med både kropp och själ, och till utveckling
för båda. Om man ställer flicktypen från detta sekelslut
— det vill säga den unga dam, som aldrig närmar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
