Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Sedan Ruskin först gaf uttryck åt skönhetsåtrån, har
man hunnit långt i dess tillfredsställande. Under de sista
tjugu åren — de, då inom själfva konsten de olika
riktningarna aflöst hvarandra med parismodernas ytterliga
snabbhet — har en bestämd och enhetlig sträfvan
oafbrutet visat sig. I början endast en famlande aning,
framträder den nu medvetet och viljestarkt, denna sträfvan
att åter organiskt sammanbinda konsten och lifvet.
Konstnärerna själfva se klart, att detta är enda villkoret för
ett verkligt konstlif i den djupa, allsidiga mening, som
detta begrepp ännu i industrialismens tidehvarf ägt borta
i Japan, och som det en gång ägde under Hellas’ eller
renässansens högsommartider.
Man har funnit att skönhetens stora fiende,
konstindustrien, endast kan öfvervinnas genom »att konsten
så helt genomtränger industrien, att en ny konst
framträder, hvilken icke längre har en industriell utan en
helt individuell prägel.» Denna tillämpade — eller
dekorativa — konst möter oss nu i möbler, i keramik, i glas, i
textila arbeten, i belysningsföremål och visar flera tecken till
en verkligt ny stil, den stil hvilken blir vårt århundrades
posthuma barn. Ty detta århundrade hinner sluta innan
denna — af en ny syn på naturen och en ny dekorativ
princip födda — stil fullboren framträder. Då skall
den — kring fattiga som rika — göra hvardagslifvet
festligt och fagert genom att man, i färger och former,
blir omgifven af uttrycken för den moderna människans
fördjupade och till skönhetskänsla stegrade natursinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
