Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Själfhäfdelse och själfoffrande.
"Se människan!"
Nästan lika länge, som människorna ur sina
lifs-behof och sina lifserfarenheter skapat religioner, har
själf-försakelsen blifvit betraktad som lifsförsoningens hemlighet.
Att intet åtrå af jordens goda, intet eftersträfva af egen
njutning eller lycka; att lefva for andra, att ge sig, ja,
förinta sig, detta, säga österlandets djupaste andar, är
vägen till den enda varaktiga frid och fröjd, som
begränsade väsen i denna bristfulla tillvaro kunna röna.
Ty så snart vi personligen äga eller eftersträfva något,
då skälfva vi af lidelsens feber eller själfviskhetens kyla,
af ångesten att förlora eller möjligheten att misslyckas.
Blott den, som för egen del intet äger och intet kräfver,
intet hoppas och intet åtrår, men helt utgifver sig själf
för andras väl, han är den i sanning fria och i sin frihet
lyckliga människan.
Mot denna österlandets lifsåskådning — den
lifsåskådning, som i buddismen och kristendomen äger sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
