Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄI.FHÄFDELSE OCH SJÄLFOFFRANDE. 157
däraf har blifvit att man börjat drömma om en slutlig
harmoni mellan själfhäfdelse och själfförsakelse, mellan
västerlandets och österlandets lifssyn eller — som man
oftast uttrycker det — mellan antiken och kristendomen.
De, hvilka omfatta denna nya tro, hafva ofta
genomgått en lång utveckling, innan de insett att det ej
är genom förverkligandet af Kristusidealet, vi kunna nå
denna harmoni. De hafva vikit af från kyrkolärans breda
väg genom tidsåldrarna, för att endast följa Kristi egna
spår genom odlingshistorien. Dessa hafva fört dem fram
till djupt betydelsefulla omdaningar i seder och sinnen, i
samfundsförhållanden och tänkesätt, hvarunder de lärt sig
vörda mången, efter Kristus-idealet utbildad, typ af ädel
mänsklighet. Men de hafva slutligen funnit att Kristi
spår icke leda allestädes: ej dit, där mänskligt lif blommar
i jordisk skönhet och lycka; ej ofta dit där forskaren
uppdagar, snillet skapar eller frihetsvännen strider. De
hafva nödgats erkänna, att alla de största kristliga dygder
— kärlek, försakelse, renhet, tålamod, ödmjukhet — strålat
äfven hos judar och hedningar, buddister och ateister,
och att Kristus således visserligen kan anses som det
högsta uttrycket för, men icke den enda andliga kraften
till ett lif för andras lycka.
Kristus har, djupare än någon annan, i
mänsklighetens medvetande intryckt den sanningen: att man måste
gifva sig själf för att finna sig själf. Men den
motsvarande halfdel, som först gör denna sanning till ett
rundadt helt, den, att innan man kan hafva ett själf att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
