Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!(>(> INDIVIDUALITET.
rörlighet hos delarna, en rörlighet, framkallad af ett
utifrån kommet rörelsetillskott.
Det rörelsetillskott, som upplöser kristendomen, är
just ofvannämnda riktning, hvilken här i Sverige
betecknas som läran om idealmänniskan.
Kristi gudom, människans syndafördärf, Jesu
ställföreträdande offerdöd, helvetesläran — dessa läror förklarades
under 1860-talets strid om idealmänniskan som
kristendomens hörnstenar. Och med full rätt. Ty när människan en
gång börjat resa sig ur den förnedring, där hon suckar:
»Herre, hjälp mig, jag förgås!» slutar hon med att stå upprätt
inför Jesus, kallande honom broder. Och efter denna
mänsklighetens värdighetsförklnring faller kristendomens
absoluta värde.
Så länge Kristus ansågs som sann Gud och människa
i en person, stod han så djupt skild från »syndens trälar»,
att en hvar troende visste sig endast pä det största
afstånd kunna följa hans spår. Och helgelsens möjlighet
berodde uteslutande på djupet af den tro, med hvilken
försoningens hemlighet omfattades.
Men sedan denna hemlighet icke längre anses bestå
däri, att Guds enfödde son blef utgifven för att världen
icke skulle förgås, utan att en idealmänniska uppenbarades,
så äro tviflen på kristendomens lära flyttade från
periferien till medelpunkten. Frågan blir nu den: om Jesu
lif och lära, sådana evangelierna visa oss dem, verkligen
gifvit oss det för alla tider gällande, absoluta
människoidealet? Med svaret på denna fråga afgöres kristendomens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
