- Project Runeberg -  Tankebilder / Förra delen. Kvinnorna - Lifsbehov - Individualitet /
181

(1898) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJÄLFHAFDELSE OCH SJÄLFOFFRAttDÈ. # 181

Själfhäfdelse och själfhängifvenhet äro med sina
finaste rottrådar så inslingrade uti hvarandra, att de hvarken
i den enskildes eller i människolifvets utveckling kunna
skiljas. Hvarje ärlig själfanalys skall visa oss att äfven
våra uppoffringar gifvit oss en egoismens tillfredsställelse.
Och till och med Jesus, osjälfviskhetens störste målsman,
visade mot himmelrikets salighet som lön for den tidliga
själfuppgifvelsen!

Att Jesus icke såg själfhäfdelsen i annan riktning
än denna, var naturligt. Ingen stor, ny
sanningsförkun-nare ser andra sidan af den sanning, som det är hans
säregna pathos att lefva och dö för. Gjorde han det, då
skulle hans intensitet i förkunnelsen aldrig bli densamma.
Icke en förkunnelses mångsidighet, utan dess egenskap
att vara ena halfvan af ett stort, rundadt helt, gör den
därför djupt betydelsefull för mänskligheten.

Långt före Jesus kände människorna värdet af
osjälviskheten. Men Jesus sökte göra osjälfviskhetens lag
allrådande, genom att kasta in sin egen personlighet i
världsförloppet för att därmed stanna själfviskhetens
rörelsekraft och göra godheten till den enda rörelsekraften.

Jesus gick under. Mänskligheten gick framåt, genom
att osjälfviskheten för första gången obetingadt blef ansedd

behåller jag ordet själfhäfdelse, trots protesterna mot detsamma
från de håll, där man påmint sig ordet häfda i dess sällsynta
bruk som lagterm, medan man glömt dess dagliga bruk, det, då
man talar om att häfda sin rätt, silt rykte, sin personlighet och
sålunda — i full analogi härmed — äfven sitt själf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:08:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tankebild/1/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free