Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
INDIVIDUALITET.
hvarje, på en gång genomtänkt och samvetsgrant, svar
lyda sålunda:
Nej. Vi lefva också af en mängd nya idéer, nya
motiv, nya lifsvärden, dem vi icke erkänna, medan vi
icke längre helt lefva af dem, vi erkänna. Hela
verkligheten går icke in i kristendomens lifsförklaring, och vi
hafva därför sökt tränga samman lifsproblemet. Men
detta står kvar och är fortfarande: en sådan gestaltning af
människolif och samfundslif, att både egoism och altruism
komma till sin rätt. Och den religion, som skall
möjliggöra detta, fär icke likt de föregående uppresa en ny
gräns för en hvar den borttager, utan den måste sträfva
att upphäfva begränsningen — begränsningen, hvilken i
ett enda ord uttalar allt människolifvets kval! Denna nya
religion skall icke uppehålla dualismen mellan natur och
kultur, kropp och själ, individ och samhälle, utan låta
alla dessa moment sammansmälta i en helhetsåskådning
inför hvilken allt blir heligt. Icke genom att som nu
helgas af en viss människas, Jesu, anda, utan heligt
endast och allenast genom att söka förverkliga sina egna
högsta utvecklingsmöjligheter.
Jag har redan framhållit att vår samtids kultur — i
hvilken verkningarna af själfhäfdelsens liksom af
osjälviskhetens segrar och nederlag äro blandade om hvarandra —
lika litet kan kallas endast ett resultat af kristendomen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
