Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄLFHAFDELSE OCH SJÄLFOFFRAttDÈ. # 193
gudomsväsen. Den andra står där kristendomen lärde
alt Kristus, genom att frälsa alla, förbrödrade alla, gjorde
judar och greker, fria och trälar, män och kvinnor, till
ett i Kristus. Den tredje står där renässans och
reformation löste lifvet från askesens och tanken från
auktoritetens band.
Vi stå nu inför den närmaste stora
själfständighetsförklaringen, den att människonaturen i sina egna djup
och i sina egna lagar har möjligheten till en allt högre
etisk harmoni och utveckling. Läran om idealmänniskan
Kristus, såsom enda lefvande och lifgifvande norm för
sedligheten, står i vägen för denna
själfständighetsförklaring. Och när vi insett detta, är det vår plikt att fromt
och frimodigt uttala det.
Tron på människonaturen är mystisk som all
trosvisshet. Ty mänsklighetens nya tro, monismen, utesluter
visserligen all mystik i mening af underverkstro, efter
som den själf hvilar på vissheten om tillvarons
lagbundenhet. Men den utesluter icke, tvärtom den
innebär den slags mystik, hvilken är en bäfvande förnimmelse
af det underbara just i lagbundenheten och enheten, af
det outgrundligt hemlighetsfulla bakom de lagar vi kunna
utforska.
Äfven denna mystik är religiös. Ty religion är allt,
som kan vidga och upplyfta vårt hjärta. Och religiositet
har den, hvars hjärta kan upplyftas och vidgas!
I kraften af sin nya religion kunna redan många af
nutidens människor lefva, lida och dö. De kristna kalla
13. — Key.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
