Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
stärker sin egenart. Och, å andra sidan, att man går ur
vägen för de upplefvelser, de studier eller vanor hvilka
skulle störa eller motverka ens egen stil. Anlaget för
individualitet yttrar sig — likt hvarje annat betydande
anlag — i första rummet som förmåga af själfförsvar gent
emot allt, som vill göra intrång på detsamma. Den födde
individualisten har redan från barnkammaren och
skolbänken instinktivt valt sina lekar, sina böcker, sitt arbetssätt,
sina vänner. Han har tidigt haft mod att visa sin egen
sorg och sin egen glädje, sin egen smak och sina egna fel.
Han har icke låtit sig tillplattas, blekas eller afrundas.
I den första ungdomen har man sällan tillfälle att
uttrycka sin personlighet genom handling. Men dess mer
kännetecknar sig då den födde individualisten genom
motstånd och blir sålunda i allmänhet en allt utom
älskvärd ungdom! Dock, när sedan handlingens tid kommer,
har han kanske just sålunda utvecklat sin förmåga att
urskilja när han bör äfventyra sig eller förbli i stillhet,
när han bör trotsa eller böja sig, när han kan afvakta
eller måste besluta, när han kan följa andra eller när
detta skulle vara ett glidande bort från sig själf. Alla
sådana val äro dock endast taktiska öfningar för de stora
slagen, med hvilka man vinner personlighetens frihet.
Dessa slag stå i den inre världen, där det gäller ärligheten
mot mina tankar och mina drömmar, mina tvifvel och
mina känslor, mina aningar och mina impulser. Då
fordras det skarp syn för att hämta upp allt, som i
egentligaste mening är mitt, ur det halfdunkla djup, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
