Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21<> INDIVIDUALITET.
kallas själ; då fordras det fin hörsel för att lyssna till
den spröda, stilla stämma, hvilken i vårt inre tolkar vårt
innersta, men som så ofta öfverröstas af det nedärfda, det
inlärda, det flyktigt erfarna. Vårt medvetna jag tystar så
ofta vårt bättre, impulsiva jag. Vi förblanda så lätt
lidelsens skri med vår djupaste lifslängtans suck. Vi taga
så ofta vår döda känslas reflexrörelser för lifstecken. Vi
ljuga så ofta bort våra känslor och kalla detta
hänsynsfullhet; vi fasthålla så gärna förbrukade tankar och kalla
detta trofasthet.
Därför betyda alla världens friheter föga i fråga om
personlighetens frigörelse och allt världens tvång jämförelsevis
litet för dess hämmande. Det djupast afgörande är om
individualiteten har styrka nog att bryta sina egna Qättrar,
ty då har den öfvernog styrka för att tvinga sig igenom
alla andra hinder.
En människa, fylld af denna lidelse att helt vara sig
själf, att med alla pulsar lefva, att fullt uttrycka sitt
innersta jag — hon får aldrig en lugn, men alltid en rik
tillvaro. För henne sjunger lifvet, ty själf diktar hon
det, under hvardagarnas id och de stora stundernas
berusning, under smärtans år och glädjens ögonblick. Hon
vet, att det yppersta, hon kan skänka andra, tillika är det
högsta, hon kan göra för sig själf: vågsamt fylla
tillvaron med alltid äkta och — om möjligt — äfven starka
och sköna yttringar af sin egnaste personlighet. Sålunda
vinner hon, för sig och åt andra, nya lifsvärden och nya
lifseggelser. Sålunda vidgar hon, efter måttet af sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
