Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
ling med ett utifrån gifvet mönster. Huru mången kristen
till exempel, hvilken har en stark själfkänsla, tillbringar
ej en del af sitt lif på sina knän för att tvinga sig till
ödmjukhetens bekännelse: att själf intet vara värd! Huru
mången kristen, hvilken af naturen har en liflig
rätt-fårdighetskänsla eller bestämda sympatier, har ej kämpat
på samma sätt för att förlåta en oförrätt och fortfarande
älska den, som begått den! Har han icke lyckats, så
förblir hans samvete sjukt och med fullt skäl, ty han
har icke nått sin förebild. Den åter, som omfattar
individualismens etik, anser själfkänslan berättigad så långt,
som man kan förverkliga de möjligheter den förespeglar.
Och han betraktar den impuls, som — efter vissa
erfarenheter — kommer honom att för alltid ställa en person
under sfären för sin sympati, som en del af sin individuella
själfbevarelseinstinkt. Eftersom individualisten medger en
annans rätt till en för honom själf osympatisk personlighet,
blir hämndlust för honom lika omöjlig som förlåtelse.
Men han utplånar helt enkelt en sådan människa ur sin
själ: hon tillhör hädanefter en annan ras, en annan tid än
hans egen. Detta belyser huru skuldkänslan i dess
kristliga betydelse upphör, när människorna upphöra att vara
kopior af det kristna originalet. Men detta innebär ej
tygellöshet. Individualistens rörelsefrihet skiljer sig från
tygellöshet som atletens kraftprof från barnets luftsprång.
Den förre har vunnit sin frihet med den högsta möda.
Men till gengäld är hans frihet lättare, tryggare,
»naturligare» än naturens!
15. — Key.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
