Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21<> INDIVIDUALITET.
slutade utvecklingsformer. Den radikala idealisten vågar
tänka att allt, som är — stat, religion, äktenskap — kan
blifva annorlunda och att allt kan blifva bättre. Denna
tro mötes af den misstro, som är det varandes
själf-bevarelsedrift gent emot det vardande. Detta tvifvel är
ålderdomens tragiska ångest, tviflet på lifvet och på lifvets
stora lag, förnyelsen.
Hvad det åldrade i tiden nu framför allt fruktar,
det är just personlighetens frigörelse. Hvad det unga i
tiden framför allt hoppas, det är denna frigörelse genom
hvilken tillvaron icke längre skall bli fylld af ofruktbar
»idealitet» men af förverkligade ideal.
Det skall då visa sig, icke att det goda är lyckan,
som kristendomen predikat, utan att lyckan är det goda.
Denna lycka blir möjlig, när individualismens kult har
blifvit religiös, när den i sig samlar alla andra lifsintressen.
Denna nya religions bekännare komma — som jag
ofvan framhöll — att äga ytterligt fina samveten när det
gäller att följa sin egen demon, att pröfva sina
handlingar efter sin aning om sitt eget väsens högsta
möjligheter. Äfven en handling, hvilken hvarken skadar andra
eller individen själf, ja, som är känd endast af honom
själf, kan, om den stört personlighetens stil, i åratal
gräma individualisten, såsom ett ohjälpligt felhugg af
mejseln grämer bildhuggaren. Men däremot saknar han
all skuldkänsla gent emot hvarje annat ideal än sitt eget
— en skuldkänsla, hvilken alltid följer den som
nödgas jämföra hvarje energisk impuls, hvarje spontan hand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
