Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERSONLIGHETENS FRIHET.
21 7
boija bedöma hvad individualismens idé kan göra af
människonaturen.
Det var själfklart, att denna idé, omsatt i handling
af en oförberedd generation, skulle komma att visa en
del afskräckande följder. Att söka sitt eget jag, lefva ut
sitt eget lif, följa sitt eget temperament — dessa maningar
blefvo — af till åren eller själen omogna människor eller
af sådana för hvilka sinligheten är jagets hela innehåll
— illa brukade slagord. För starkt utpräglade
indivi-dualiteter blef frestelsen en annan, den att — med stöd
af den i djupare mening sanna tanken alle Schaffenden
sind hart — vårda råheten eller hårdheten,
själftill-räckligheten eller kölden, listen eller häftigheten i sitt
temperament såsom en väsentlig del af sin
personlighet, en vildmark, hvilken icke bör odlas, utan tvärtom
väl bevaras ifall de ej skola förlora energien i sin
egenart, styrkan i sin skapar- eller handlingskraft. Båda
dessa slag af »själfhäfdare» missbruka nu Nietzsche som
försvar för sin tygellöshet eller brutalitet, sin själfviskhet
eller hänsynslöshet. Allting kan ju missbrukas — till
hvad har icke kristendomen tjänat som förevändning!?
Och Nietzsche anade sitt öde, när han önskade
tagghäckar omkring sin trädgård för att icke fånaden skulle
kunna bryta sig in där! För hvarje allvarlig läsare af
Nietzsche är det, trots hans omedvetna och hans afsiktliga
motsägelser, alldeles klart hvad en hans kommentator
framhållit: att Nietzches stora grundtanke — den att en hvar
med alla sin kropps och sin själs och sin viljas krafter bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
