Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
vållar många människor lidande, vare sig genom att i
egoistisk köld förbise dem, eller genom att med snart
uppflammande och snart slocknande värme närma sig
dem. Men de verk, som geniet genom sin
själfkon-centration eller sin öfvergående känslas inspiration skapat
— dessa verk hänföra människorna århundraden efter
att de enskilda människor, dem geniet förbrukat,
längesedan upphört att lida! Ock äfven när
undantagsmänniskans stora, hejdlösa men praktfulla, lidelse icke
medelbart kommit att gagna mänskligheten, så har den dock
varit en omedelbar uppenbarelse om de väldiga
dimensioner människonaturen — i ondt som godt — kan
uppnå, en uppenbarelse, hvilken äfven äger sin betydelse för
utvecklingen.
Skulle man emellertid följdriktigt tillämpa den
altruistiska sedelagen, då måste man — af hänsyn till de flera
eller färre samtida, hvilka dessa undantagsmänniskor låtit
lida - önska deras verk eller dåd ogjorda. Men då hade
man också beröfvat mänskligheten frukterna af deras
egoism, de frukter hvilka i värde omätligt öfvergå summan
af det oblandade gagn, som mänskligheten samtidigt haft
af de lydiga medborgarsjälarnas och de plikttrogna
dussinmänniskornas dygder! Det är för dessa en hård men
hälsosam sanning, att de, hvilka födas som »sedliga
ka-rakterer äro ofullkomliga naturer, medan den individuella
karakteren är den fullkomliga, för hvarje läge vuxna
människan, som i sig själf bär sitt mått» — äfven om detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
