Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖPPET BREF TILL VERNER V. HEIDENSTAM. 7
kanske, att han mot denna de stora ordens patriotism
yttrar:
Vår tid älskar det stora i sak men ej i åthäfvor.
Ben ler, förrän den förvånas, emedan den inom sig får
en ny storhetsmätare, som gör att den icke så lätt, som
fordom skedde, räknar det obetydliga till
märkvärdigheter.
Svenskheten består således icke i en fnurr, en
arkeologisk dammighet, en tillgjord tråkighet eller ett slags
patriotisk styfhet och pock — den består i att vara
svensk mer än att ropa på att man är svensk.
Almqvist är här som alltid hundra år före sin tid.
Under de sextio år, som förflutit sedan han skref det
ofvan anförda, hafva vi icke hunnit långt i den moderna
patriotism, hvilken icke räknar det obetydliga till
märkvärdigheter. Det gäller om patriotismen som om andra
stora frågor, att vi äro kulturellt efterblifna, att vi sakna
den riktiga norm, som bildningen ger i fråga om
förhållandet mellan det lilla och det stora. Vår nationella
själfkänsla behöfver därför snarare uppfostran än väckelse.
Din karikatyr af den svenska nationen som en
gammal, berest världsman, hvilken inför sina grannar bugande
frånsäger sig själf all betydelse, är mer roande än riktig.
Mig synes vår nation snarare likna en gammal, vitter
adelsman, hvilken betraktar sin hofsyssla såsom sin
lifsuppgift och sitt författarskap — om än så betydande —
som sitt tidsfördrif; och hvilken därför vid grannarnas
besök skyndsamt gömmer sitt manuskript i bakfickan af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
