Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Svenskarna blifva troligen vid seklets slut ställda
inför tilldragelser, hvilka på nationalkänslan komma att
öfva ett lika stort inflytande som händelserna i seklets
böljan. Men inflytandet kan blifva förädlande eller
förvildande; det kan komma att höja eller sänka vår kultur,
ty icke hvarje slag af patriotism är vard att eggas, icke
hvarje art af nationell stolthet vidgar ett folks hjärta.
Det är därför, som nationen nu af sina diktare
behöfver väckas till ärelystnaden att rara svensk mer än
att rojpa, att man är svensk.
Hvad betyder det i allra främsta rummet att vara
svensk? Min syn på svenskhetens innersta väsen gör, att
jag ej delar den meningen att det är nationens större
vördnad för den hemförda lagern, hvilken gjort en Gustaf
II Adolf snarare än en Gustaf Vasa till vår folkhjälte.
För mig uppenbarar sig här nationens yppersta drag:
kärleken till det idealistiskt vågsamma. Tegnér, den
typiskt svenske nationalskalden — likaväl som den typiske
svenske intelligensaristokraten —, vann hela folkets hjärta
genom att förhärliga det förvägna äfventyret och det
ideella syftet. Äkta svensk är den kritiklösa ensidighet
som i Gustaf II Adolf endast velat se trosfrihetens, i
Karl XII endast ärans kämpe. Sålunda blefvo de Tegnérs
liksom nationens älsklingar, medan en nyttans storman
som Karl XI — på goda grunder — aldrig kunnat röra
en fiber i folkets hjärta och en Gustaf Vasa egentligen
rör det mest när han som flykting irrar i Dalarna eller
som bruten gubbe i slottets salar. Öfver detta Don
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
