Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
vika från andra, då dessa handlingar äga verklig betydelse
som uttryck för vår personlighet. Det gäller, med
ett ord, att återgifva nationen dess förnäma prägel,
dess stil.
Jag fruktar dock, att detta icke snart skall lyckas.
Ty adeln, som under vår upplysningsperiod var den mest
tongifvande, och den mest upplysta samhällsklassen, adeln,
genom hvilken vi ännu under detta århundrade — såsom
du framhållit — hade vårt intelligensparti på riddarhuset,
denna adel är genom de ekonomiska omdaningarna
beröfvad underlaget för den fulla politiska och andliga
själf-ständigheten, nämligen den ekonomiska. Den har blifvit
indragen i kampen för tillvaron; de gamla herresätena
stå tomma, och det var under deras höga tak som adeln
tänkte fritt. De adliga privilegiernas kulturella betydelse
var framför allt den, att skapa en klass, som intet hade
att förlora genom att vara sig själf. Aristokratien kunde
därför ofta utveckla den stora, stolta vågsamhet i
handling och tanke, som Nietzsche aldrig tröttnar att
framhålla som förnämhetens första kännetecken.
Det är nu i en annan klass — som i en annan
mening heller icke har något att förlora —, vi snarare
kunna vänta en uppskattning af »de ateniensiska linier
och ljusa fårger», som du påmint om att var odling ägde
— om också i viss grad endast som teaterdekoration,
när till exempel Gustaf III var regissören för sitt
tidehvarf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
