Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
mer säkra att lösa den. När de målade verkligheten
mörk, var det därför att den för dem stod mot en
framtid af ljus. Men har du — då eller sedan — här hemma
sett något af den glädje, hvilken strålade om »der
himmel-stürmende Idealist der Weltfreudigkeit», han, som stod
med pannan badad af apollonisk dager, ända tills helvetet
hämnades — emedan han trampat alla dess kval under
sina fötter? Den glädje, jag menar, kommer ej genom
en ändrad estetisk riktning men väl kan den skapa en
ny riktning. Hos ett folk uppstår den som ett uttryck
för att nationen som helhet känner glädjen af att vara
till. Den känslan vaknar efter stora segrar eller emedan
folket börjar tänka unga tankar, hvilka ge det mod
att röra sig framåt, att på alla områden våga. Under
sådana tider yttrar sig glädjen i den maktkänsla, hvilken
skapar dikter eller dåd — flertalets sätt att dikta. Folket
har då en fast lit till sig själf och sin betydelse, den
lit vi svenskar ägde under storhetstiden, då hvar
adelsmans sporre klang själfkänsla mot stentrappan i hans
slott, eller som Norge nu har i vissheten att utan Einar
Tambarskälfvers båge intet Ilion skall eröfras!
— Det är just denna själfkänsla, jag tror kan väckas
till lif, genom att framhålla det nationella, medan du,
som Rikard Furumo, påstår att svenskheten hör till
känslans, icke till ordets område ...
— Rikard Furumo vände sig icke mot allt tal om
det nationella, endast mot talesätten; mot de granna
orden, dem det var hans eviga väsen att hata. Nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
