Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
kunna drömma om det outsägliga — så länge får världen
ingen lycklig konst. Nu måste ju konstnärerna lefva . . ,
— Detta är en af människans allra farligaste
fördomar — inföll Julianus leende.
— Men tyvärr en bland de outrotligaste! Och
följden är att i stället för ett kärleksverk om året gör
konstnären ett brödstycke i kvartalet.
— Därför — sade Hugo — måste min älsklingsidé
förverkligas, att man stiftar kulturkloster af våra tomma
slott, Vadstena och Leckö till en början, där alla slags
andliga arbetare, tidvis skulle kunna hvila eller verka, mot
vårt förbehåll: att endast råkas om kvällarna! Detta
skulle gagna vårt nationalförsvar bättre än befästningar!
Emellertid — ifall jag nu får behålla ordet en stund
eftersom Dick äter päron — så vill jag fullständiga mitt
yttrande nyss om det svenska landskapets lyriska karakter.
Det är, trots denna, visst att vår yppersta naturpoesi
mycket sällan är rent lyriska stämningsdikter utan
vanligen också målerisk: den ger mycket både för örat och
ögat. Jag behöfver inte ens nämna Bellman, men äfven
de mindre gudarna visa samma drag. Det är nog mer i
det svenska landskapet än bara lyrik och troligen ingen
tillfällighet, att så många af våra diktare börjat som
målare eller så många af våra målare varit författare.
Man behöfde bruka båda medlen på en gång för att
uttrycka mångfalden, det sammansatta, det suggestiva i den
nordiska naturen!
— Jag tror du har rätt — sade Kikard — och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
