Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
förefaller mig som om vi målare just nu sökte den där
episkt-lyriska enheten mellan skildring och stämning,
hvilken redan är ett påfallande drag i den svenska
litteraturen. Brandes har ju längesen påpekat, att våra
yppersta nationella dikter äro serier af löst sammanfogade
episkt-lyriska taflor — Fredmans epistlar, Fritiofs
saga, Fänrik Stål — och till dessa exempel kan man
med fullt skäl lägga Törnrosens bok, Gösta Berlings
saga och Karolinerna. Mångfalden i vår natur och
i vårt skaplynne orsakar nog att vi ha så svårt för en
enhetlig fantasiskapelse, att vi så ofta förgäfves leta efter
grundlinierna i ett svenskt motiv, i ett svenskt landskap
eller i det svenska lynnet! Det är de enhetliga och
ständigt upprepade intrycken, hvilka t. ex. gjort
danskarnas konst så personlig, så samlad, så säker i sina
uttrycksmedel. Men tänk på hela Sverige som det sträcker ut
sig från Skåne till Lappland!
— Där nämnde ni just de delar, som ha karakter
— sade Julianus. — Men hvad som ligger midt emellan,
det svenska normallandskapet : med lite berg, lite skog,
lite åker, lite äng, lite sjö, lite å, lite ö — det är lika
ointressant som det svenska normallynnet! När det
svenska folket börjar bo i Norrland, blir det kanske
småningom en annan nation i ett nytt rike .. .
— Ja — sade Hugo — det är kanske detta vi måste
vänta på, för att det storslagna i vårt folk åter skall
röja sig som handlingskraft, som vilja att skaffa sig
vidder, rörelsefrihet — en vilja, som vanligen yttrat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
